Semester 2011
Som vanligt kom alla förväntningar på skam att komma iväg första semesterdagen. Det verkar som att hela världen känner på sig att familjen vill komma iväg, och gör allt för att sätta käppar i hjulen. Men den tredje semesterdagen kom vi iväg. Eftersom dotterns 12-årsdag infaller två dagar efter avresan får hon bestämma vart vi ska, så länge det är söderut.
Hon bestämmer Västervik! Det är inte för baden, servicen eller någon fin restaurang, nej allt beror på getterna.
De har en liten hage med getter. Där lever hon sitt liv och plockar deras favoritlöv, och dresserar dem att stå på bakbenen för att få smaka. Dessutom kan man ta paus från getterna i luftkuddeland, där man kan hoppa, klättra och rutscha runt till man är alldeles rödsvettig. Sedan tillbaka till getterna. Jag var själv där och såg hur de var helt fokuserade på henne när hon var utanför hagen och plockade löv, och följde henne hela vägen utmed staketet fram till ingången. Det var långt till Västervik, och vi stannade tre nätter. Jätteskönt. Det är alltid lite svårt att varva ner de första semesterdagarna, man är stissig och nervös, och då krävs det bra läsning! Det blev Sanningen av David Baldach, och Jo Nesbös Huvudjägarna, vilka båda kan rekommenderas för att bli bortkopplad, uppslukad och avnervösad! När vi lämnade Västervik passade vi på att tömma avloppstanken, samt fylla på färskvatten. Tyvärr var jag tvungen att vända bussen för att fylla på vattnet, då slangen var väldigt kort. Ut på gatan igen alltså, och in på en parkering mittemot påfyllningen där jag kunde vända. Plötsligt blir jag prejad av en polisbil. Polisen kliver ur och säger att det såg misstänkt ut att jag plötsligt svängde in på parkeringen när jag såg poliskontrollen längre fram. Poliskontroll? Jag hade hade inte sett någon poliskontroll!! Jag förklarade att jag åkt in för att vända så att jag kom på rätt sida för att fylla på vatten. Polismannen sa att han såg på mig att det inte var någon fara, men att det var obligatoriskt med en blåsning på grund av visfestivalen i stan. Visst svirrade det till i magen, hur mycket drack jag igår? Samtidigt visste jag att det gått 12 timmar sedan jag drack sista glaset vin men ändå....Jag blåste i röret som han räckte fram, han tittade...jag höll andan, och han sa att det var som han trodde, helt grönt. Phhuuiii...
Efter Västervik bestämde vi oss för en Camping som jag glömt namnet på. Jag knappade in den på GPS:en och vi rullade iväg. När GPS:en säger att det är två mil kvar, och att jag ska köra rakt fram, säger min fru att jag ska svänga vänster.
GPS:en är en ganska lam figur, när man går emot dess vilja säger den väna damrösten bara:
- Omplanerar rutt...
Så jag svängde vänster och stängde av GPS:en.
Vi kom då till Kristianopels camping, där vi aldrig varit tidigare.
Hon bestämmer Västervik! Det är inte för baden, servicen eller någon fin restaurang, nej allt beror på getterna.
De har en liten hage med getter. Där lever hon sitt liv och plockar deras favoritlöv, och dresserar dem att stå på bakbenen för att få smaka. Dessutom kan man ta paus från getterna i luftkuddeland, där man kan hoppa, klättra och rutscha runt till man är alldeles rödsvettig. Sedan tillbaka till getterna. Jag var själv där och såg hur de var helt fokuserade på henne när hon var utanför hagen och plockade löv, och följde henne hela vägen utmed staketet fram till ingången. Det var långt till Västervik, och vi stannade tre nätter. Jätteskönt. Det är alltid lite svårt att varva ner de första semesterdagarna, man är stissig och nervös, och då krävs det bra läsning! Det blev Sanningen av David Baldach, och Jo Nesbös Huvudjägarna, vilka båda kan rekommenderas för att bli bortkopplad, uppslukad och avnervösad! När vi lämnade Västervik passade vi på att tömma avloppstanken, samt fylla på färskvatten. Tyvärr var jag tvungen att vända bussen för att fylla på vattnet, då slangen var väldigt kort. Ut på gatan igen alltså, och in på en parkering mittemot påfyllningen där jag kunde vända. Plötsligt blir jag prejad av en polisbil. Polisen kliver ur och säger att det såg misstänkt ut att jag plötsligt svängde in på parkeringen när jag såg poliskontrollen längre fram. Poliskontroll? Jag hade hade inte sett någon poliskontroll!! Jag förklarade att jag åkt in för att vända så att jag kom på rätt sida för att fylla på vatten. Polismannen sa att han såg på mig att det inte var någon fara, men att det var obligatoriskt med en blåsning på grund av visfestivalen i stan. Visst svirrade det till i magen, hur mycket drack jag igår? Samtidigt visste jag att det gått 12 timmar sedan jag drack sista glaset vin men ändå....Jag blåste i röret som han räckte fram, han tittade...jag höll andan, och han sa att det var som han trodde, helt grönt. Phhuuiii...
Efter Västervik bestämde vi oss för en Camping som jag glömt namnet på. Jag knappade in den på GPS:en och vi rullade iväg. När GPS:en säger att det är två mil kvar, och att jag ska köra rakt fram, säger min fru att jag ska svänga vänster.
GPS:en är en ganska lam figur, när man går emot dess vilja säger den väna damrösten bara:
- Omplanerar rutt...
Så jag svängde vänster och stängde av GPS:en.
Vi kom då till Kristianopels camping, där vi aldrig varit tidigare.
Dramatik!
När vi kört c:a 15 mil från Kristianopel började det lukta bränt i bussen. En mycket otäck lukt när man bär på 100 liter diesel, 11 kg gasol och en liter tändvätska. (till grillen) Mitt i allt detta finns dessutom familjen...hua!!
Jag testade att koppla ur för att se om något bromsade, typ att bromsarna ligger på eller att ett hjullager skurit, men vi rullade så fint utan motstånd, så det fanns inget som bromsade oss. Inga konstiga ljud heller..
Det kanske är en bonde som bränner några gamla traktordäck, det kan vara den gamla BMW:en, en 318 från -87 som körde om i 155 km/h..vad vet man?
Plötsligt såg jag i backspeglarna att det bolmade vit rök efter oss. Röken från motorn är svart, och visar sig endast vid full gas på låga varv, och så var inte fallet nu. Snabbt in på första P-ficka! Gick runt bussen och kollade, och vid första anblicken såg allt lugnt ut. Sedan började det komma rök ur båda främre hjulhusen, och strax därpå också ur kylargrillen. Kokade motorn? Jag luktade men det luktade definitivt inte bränd glykol utan något mycket styggare. UTRYM BUSSSEN!
Barnen fick springa ut snabbt som attan. För att komma åt motorn måste vi ta bort bordet vid förarplatsen, och sedan dra upp den stora motorhuven som är inne i bussen. Det var med viss ångest jag lyfte huven. Skulle lågor slå upp mot oss, vad det en dieselbrand? Är detta slutet på semestern? Rökutvecklingen var dock av en helt annan anledning, en av ljuddämpningsmattorna som jag klistrat på insidan av huven hade släppt, och lagt sig över avgasröret. Dessa mattor är brandsäkra, men de ryker som f-n istället för att brinna. Ut med mattan ur bussen, på med huven, på med bordet, in med ungarna och sedan var vi på rull igen! Men jag kan erkänna att jag hade två mörka ringar under armarna på T-shirten när vi startade igen.
Jag testade att koppla ur för att se om något bromsade, typ att bromsarna ligger på eller att ett hjullager skurit, men vi rullade så fint utan motstånd, så det fanns inget som bromsade oss. Inga konstiga ljud heller..
Det kanske är en bonde som bränner några gamla traktordäck, det kan vara den gamla BMW:en, en 318 från -87 som körde om i 155 km/h..vad vet man?
Plötsligt såg jag i backspeglarna att det bolmade vit rök efter oss. Röken från motorn är svart, och visar sig endast vid full gas på låga varv, och så var inte fallet nu. Snabbt in på första P-ficka! Gick runt bussen och kollade, och vid första anblicken såg allt lugnt ut. Sedan började det komma rök ur båda främre hjulhusen, och strax därpå också ur kylargrillen. Kokade motorn? Jag luktade men det luktade definitivt inte bränd glykol utan något mycket styggare. UTRYM BUSSSEN!
Barnen fick springa ut snabbt som attan. För att komma åt motorn måste vi ta bort bordet vid förarplatsen, och sedan dra upp den stora motorhuven som är inne i bussen. Det var med viss ångest jag lyfte huven. Skulle lågor slå upp mot oss, vad det en dieselbrand? Är detta slutet på semestern? Rökutvecklingen var dock av en helt annan anledning, en av ljuddämpningsmattorna som jag klistrat på insidan av huven hade släppt, och lagt sig över avgasröret. Dessa mattor är brandsäkra, men de ryker som f-n istället för att brinna. Ut med mattan ur bussen, på med huven, på med bordet, in med ungarna och sedan var vi på rull igen! Men jag kan erkänna att jag hade två mörka ringar under armarna på T-shirten när vi startade igen.
Sibbarps Camping
En jättefin camping, från förarplats kan man sitta på kvällen och se ljusen från bilarna som ringlar över sundet. Platserna är färgmärkta efter de metrar man kommer med. Det finns 5-metersplatser, 7, 9 och 12 meter. Vi fick en 12-metersplats. Kanon!
Mot oändligheten, och vidare...
På väg över bron, äntligen. Inte helt smärtfritt då jag plötsligt inte fick ur handbromsen då vi skulle åka från Sibbarps camping. Efter att ha legat under bussen i någon timme och lossat den underifrån, kunde vi äntligen rulla.
Felet hittade jag lite senare, knappen som man trycker ner för att lossa handbromsen med hade gängat ner sig, och lossade inte spärren ordentligt. Efter att ha snurrat upp knappen några varv fungerade handbromsen oklanderligt igen!
Felet hittade jag lite senare, knappen som man trycker ner för att lossa handbromsen med hade gängat ner sig, och lossade inte spärren ordentligt. Efter att ha snurrat upp knappen några varv fungerade handbromsen oklanderligt igen!
Feddet topcamp Denmark
Via några danskar som vi träffat i Västervik, fick vi tips på en camping i Danmark, Feddet. Vi trodde det var en liten camping eftersom den inte fanns med i campingguiden. Misstanken förstärktes när GPSen visade in oss på något som i Sverige kallas cykelväg. Vägen var ungefär exakt bussen bredd. Jag satt och koncentrerade mig på att hålla alla hjulen på vägen. Plötsligt såg vi några husvagnar, jippiee, här är det. Men var är receptionen? Vi passerade en kilometer med husvagnar innan vi kom till incheckningen, Herregud vilken camping. Hur stor som helst. En oändlig sandstrand väntade på oss. Om det inte passade fanns det även ett stort poolområde som vi aldrig besökte.
Mot Tyskland!
Jeppe-familjen åkte mot Köpenhamn, och vi åkte mot Rödby, för att färja över till Puttgarden. Det stormade rejält, och båten gungade och krängde.
Dagen efter stängde färjetrafiken på grund av stormen. Tanken var att styra mot Polen, men där var vädret lika trist, så vi bestämde oss för att åka åt andra hållet i stället. På bilden sitter vi och gungar på färjan, tur att det inte var långvarigt, överfarten tog knappt en timme. När vi svängde av färjan knappade vi in "camping" på GPS:en, vi fick ett antal förslag och pekade på ett av dessa, och började följa den väna kvinnoröstens kommandon: "om två--hundra---meter, sväng höger. Sväng höger. Vi hamnade på ett ställe som hette Walderach, Det var litet. Jättelitet, om man nu kan säga så. Alla gäster på puben kom ut och ställde sig med sina glas i händerna och diskuterade livligt på tyska. Jag vet inte vad de pratade om. Det kan vara så att de diskuterade hur tusan vi skulle ta oss in på denna lilla camping med detta röda monster. Det kan också vara så att de diskuterade hur tusan vi skulle ta oss ut med monstret. Hällregn, gräsmattor och 10 ton kan vara en olycklig kombination....
Dagen efter stängde färjetrafiken på grund av stormen. Tanken var att styra mot Polen, men där var vädret lika trist, så vi bestämde oss för att åka åt andra hållet i stället. På bilden sitter vi och gungar på färjan, tur att det inte var långvarigt, överfarten tog knappt en timme. När vi svängde av färjan knappade vi in "camping" på GPS:en, vi fick ett antal förslag och pekade på ett av dessa, och började följa den väna kvinnoröstens kommandon: "om två--hundra---meter, sväng höger. Sväng höger. Vi hamnade på ett ställe som hette Walderach, Det var litet. Jättelitet, om man nu kan säga så. Alla gäster på puben kom ut och ställde sig med sina glas i händerna och diskuterade livligt på tyska. Jag vet inte vad de pratade om. Det kan vara så att de diskuterade hur tusan vi skulle ta oss in på denna lilla camping med detta röda monster. Det kan också vara så att de diskuterade hur tusan vi skulle ta oss ut med monstret. Hällregn, gräsmattor och 10 ton kan vara en olycklig kombination....
En överraskning
Det var fräscha utrymmen, dörren till höger leder in till toaletterna. Där satt jag i godan ro när jag plötsligt upptäckte att det inte finns någon pappershållare. Likt en berusad Zeb Macahan tar jag mig ut i utrymmet på bilden, och DÄR sitter pappershållarna. I spegeln ovanför handfaten så ser du fyra små behållare, där tar man sitt papper INNAN man går in på toaletten.
Skumt va? Om det är för att spara på pappret så tror jag det har motsatt effekt, för vem vill ha för lite papper med sig in på muggen??
Jag försökte förklara detta för barnen, att man tar med sig pappret från det första rummet in i det andra men de förstärktes bara i sin uppfattning att tyskarna är ett underligt folk.
Skumt va? Om det är för att spara på pappret så tror jag det har motsatt effekt, för vem vill ha för lite papper med sig in på muggen??
Jag försökte förklara detta för barnen, att man tar med sig pappret från det första rummet in i det andra men de förstärktes bara i sin uppfattning att tyskarna är ett underligt folk.
Mot Denmark
Vi bestämde oss för att lämna Tyskland. Vädret var tråkigt, det var svårt att göra sig förstådd.
En kul grej var dock att gå in på Lidl där. Det såg ut exakt som i Sverige, med den skillnaden att de hade ytterligare en avdelning med framförallt olika viner. Man kunde köpa en liter vitt bordsvin för 11 kr. Vi testade aldrig detta vin, men vi köpte några röda Chilenska Grand Reserva från 2005 för inga pengar alls. Ja, apropå pengar ja, sonen frågade mig innan vi kom till kassan; - Pappa, du har väl pengar på kortet, så att det inte blir pinsamt när vi kommer fram? Det var ganska mycket folk i butiken, så jag förstår ungefär hur han tänkte, men jag skrattade bara, eftersom jag sett till att kortet både har pengar och är öppet för utlandsköp. Ha ha ha. Vi kom fram till kassan, och när kassörskan sa, siebenachtuntdresich, eller nåt sånt, så räckte jag fram kortet med ett leende. Kassörskan log inte, hon skakade på huvudet. NEIN, NEIN!
You dont take VISA? I said.
Nein, nein, she said.
Jag bläddrade i plånboken.
Mastercard? I said.
NEIN NEIN!
- How do we pay then?
- NEIN NEIN.
Sonen skruvade mycket besvärat på sig i kön!
En kund längre bak i den nu jättelånga kön förbarmade sig och förklarade på halvhyfsad engelska att man bara kan betala kontant i de flesta butiker i Tyskland.
Jag frågade på min lika halvhyfsade engelska om det fanns "any bankautomaats around here?"
Sonen lämnade butiken.
Efter en del om och men så fick jag lyfta ner en cykel från bussen och jonna runt och leta den Sparkasse som enligt uppgift skulle finnas i centrum. Efter ytterligare en del om och men så fick jag ut lite Euro ur automaten och kunde jonna tillbaka och betala vår skuld till Lidl.
En kul grej var dock att gå in på Lidl där. Det såg ut exakt som i Sverige, med den skillnaden att de hade ytterligare en avdelning med framförallt olika viner. Man kunde köpa en liter vitt bordsvin för 11 kr. Vi testade aldrig detta vin, men vi köpte några röda Chilenska Grand Reserva från 2005 för inga pengar alls. Ja, apropå pengar ja, sonen frågade mig innan vi kom till kassan; - Pappa, du har väl pengar på kortet, så att det inte blir pinsamt när vi kommer fram? Det var ganska mycket folk i butiken, så jag förstår ungefär hur han tänkte, men jag skrattade bara, eftersom jag sett till att kortet både har pengar och är öppet för utlandsköp. Ha ha ha. Vi kom fram till kassan, och när kassörskan sa, siebenachtuntdresich, eller nåt sånt, så räckte jag fram kortet med ett leende. Kassörskan log inte, hon skakade på huvudet. NEIN, NEIN!
You dont take VISA? I said.
Nein, nein, she said.
Jag bläddrade i plånboken.
Mastercard? I said.
NEIN NEIN!
- How do we pay then?
- NEIN NEIN.
Sonen skruvade mycket besvärat på sig i kön!
En kund längre bak i den nu jättelånga kön förbarmade sig och förklarade på halvhyfsad engelska att man bara kan betala kontant i de flesta butiker i Tyskland.
Jag frågade på min lika halvhyfsade engelska om det fanns "any bankautomaats around here?"
Sonen lämnade butiken.
Efter en del om och men så fick jag lyfta ner en cykel från bussen och jonna runt och leta den Sparkasse som enligt uppgift skulle finnas i centrum. Efter ytterligare en del om och men så fick jag ut lite Euro ur automaten och kunde jonna tillbaka och betala vår skuld till Lidl.