Bussen, vårt evighetsprojekt
Som sagt, det var ingen upplyftande syn som mötte oss den där marsdagen 2003. Det var Eva som hade ringt på annonsen. Jag ville vända direkt. Att köpa en husbuss var ursprungligen min idé, men i min fantasi såg jag en modern buss av turistklass, med luftfjädring och ett turbomatat kraftpaket till motor. Detta vrak var jag inte intresserad av, vilket jag också framförde. Eva tyckte att insidan hade potential, den var ganska skickligt gjord och i skapligt skick. Men, jag tackade för titten och sade att det inte var något för oss. Några dagar senare körde jag hem den till oss. (jag vet fortfarande inte vad som hände) Om en motorcykel med så kallade "raka rör" låter mycket så kan du tänka dig hur en BUSS med raka rör låter. Avgassystemet var helt sönderrostat. Men alla flyttade på sig när jag kom farande. Efter bussen var ett moln av konfetti, det var färgflagor från taket (ja, den hade stått några år) som lossnat från taket. Det var så mycket tvåor på första besiktningen så det kändes som att besiktningsgubben gav mig en bok när vi var klara.
Skam den som ger sig!
Förarplatsen fräschades upp med en ergonomisk kontorsstol som jag svetsade dit. Eva klädde bordet och plåten ovanför vindrutan med kontaktpapper i träimitation, och allt brunt målades i blå hammarlack. En blå heltäckningsmatta höjde mysfaktorn rejält.
Vi målade taket och ...ja, jag kommer inte ihåg allt vi gjorde men fräscht blev det.
Bilderna nedanför visar rundsitsgruppen, där man får plats hur många som helst. Bordet kan fällas ner, och hela utrymmet blir en enda stor säng. (ja just det, där man får plats hur många som helst....)
Vi målade taket och ...ja, jag kommer inte ihåg allt vi gjorde men fräscht blev det.
Bilderna nedanför visar rundsitsgruppen, där man får plats hur många som helst. Bordet kan fällas ner, och hela utrymmet blir en enda stor säng. (ja just det, där man får plats hur många som helst....)
Utsidan
Vänstersidan var lite trist, så i samband med att jag bytte plåten under listen så passade jag på att bygga några förvaringsluckor där, Du ser ju själv vad mycket dött utrymme som finns där under. Den gråa klumpen som syns i mitten är avfallstanken, som en kompis hjälpte oss att svetsa till i aluminium. Dit går allt sådant som man inte vill prata om, både ifrån köket och toaletten. De flesta campingar har ett störtavlopp, som man placerar utloppet ovanför, sedan är det bara att öppna kulventilen och hålla andan några minuter tills avfallstanken är tom. Vi tog till rejält när vi måttade tanken eftersom det går en och annan öl under semestern.
Bussen är nu verkligen jättefin. Bilden är från 2006 och vi är på väg mot Pite Havsbad. Vi har målat (rollat) bussen, satt runda dekorer på fönstrena som påminner lite om båtfönster. Vi har till och med bytt koppling. Den förra höll 94.000 mil. så jag har räknat ut att den nya kopplingen ska hålla ca 300 år innan det är dags för nästa byte. Allt fungerar, alla är glada. Vi älskar vår buss. Ingen av oss anar den katastrof som väntar oss våren 2007.....då vi är så hääääär (jag måttar en tiondels millimeter med fingrarna) nära att skrota den...
forts följer...
forts följer...
Katastrof ! !
Nu var det ju inte den här katastrofen som jag skulle beskriva, men då den påverkar beskrivningen av den katastrof som jag skulle beskriva så måste jag ju beskriva den. För riktigt gamla bilder, som de här ovanför, så har jag en extern hårddisk. Den anslöt jag för att kunna visa er de där gamla bilderna på bussen. När jag sedan reser mig från bordet så river jag ner den externa hårddisken i golvet. Som du kanske anar av bilden så är den döööööd ! ! Med den dödde också all musik, alla gamla bilder och filmer. Som tur är så har jag en extern hårddisk till. Bara jag hittar den så ska vi se vad som är sparat så att historien kan fortsätta....
Katastrofen, den riktiga!
(jag är ett geni, alla bilder fanns även på den andra hårddisken)
Ja, här ser du katastrofen, ett stort träd har fallit över bussen, faktiskt så är det TVÅ träd, ett stort och ett litet. En jättestor buckla på såväl insidan som utsidan. Jag är normalt en väldigt positiv person, men nu var måttet rågat! I ett slag hade vi drabbats av massor av olyckor. Diskmaskinen och tvättmaskinen hade gått sönder samtidigt och måste bytas ut, en koppling till kranen på toaletten hade plötsligt börjat läcka så det var ständigt blött på golvet, samt att det plötsligt regnade in via en takventil på övervåningen. Till råga på allt hade vår Ford så allvarliga problem så Ford i Kungsängen inte såg annan utväg än att lyfta ur motorn för att reparera den för 52.000:- (ja just det!!! FEMTIOTVÅTUSEN!!) Vår SAAB hade samtidigt drabbats av oilsludge och SAAB ville ha 35.000:- för att fixa det. SAABexperten i Uppsala fixade det för 10'. Skönt, men ändå....Mitt i all denna bedrövelse går jag ut till baksidan av garaget, för att få lite tröst av Bussen, och möts av denna syn! Det sägs att "every man has his breaking point" och nu hade jag nått min.
Ja, här ser du katastrofen, ett stort träd har fallit över bussen, faktiskt så är det TVÅ träd, ett stort och ett litet. En jättestor buckla på såväl insidan som utsidan. Jag är normalt en väldigt positiv person, men nu var måttet rågat! I ett slag hade vi drabbats av massor av olyckor. Diskmaskinen och tvättmaskinen hade gått sönder samtidigt och måste bytas ut, en koppling till kranen på toaletten hade plötsligt börjat läcka så det var ständigt blött på golvet, samt att det plötsligt regnade in via en takventil på övervåningen. Till råga på allt hade vår Ford så allvarliga problem så Ford i Kungsängen inte såg annan utväg än att lyfta ur motorn för att reparera den för 52.000:- (ja just det!!! FEMTIOTVÅTUSEN!!) Vår SAAB hade samtidigt drabbats av oilsludge och SAAB ville ha 35.000:- för att fixa det. SAABexperten i Uppsala fixade det för 10'. Skönt, men ändå....Mitt i all denna bedrövelse går jag ut till baksidan av garaget, för att få lite tröst av Bussen, och möts av denna syn! Det sägs att "every man has his breaking point" och nu hade jag nått min.
Vad gör man när man hamnar i ett inferno likt detta? Jo. prioritering är nyckelordet. Läckorna var naturligtvis viktigast. Sedan kom tvätt och diskmaskin, och sist bilarna. Till bussen fanns varken pengar eller energi. Vi bestämde oss för att lägga bussen på hyllan tills vidare, trots att våren nalkades. Ingen sommarsemester med bussen alltså.
Ola, vår kamrat från Uppsala, tyckte att antingen går vi på bussen direkt och fixar taket, annars kan vi gärna skrota den. Eva och jag var helt seriöst inne på det senare alternativet, eftersom allt kändes så trist och hopplöst.
Herr Besserwisser tänker kanske att "men herregud det är ju aluminium, det är väl bara att trycka ut med handen?" Men det kan jag tala om att 1963, när karossen byggdes av Hägglunds uppe i Örnsköldsvik, så snålade man inte med aluminiumet. Det är rejält tilltaget. Samma med ramen, som är byggd av Scania i Södertälje, vi snackar järnvägsräls! Man kan bogsera bussen genom att fästa en tross i den främre kofångaren. Ingen plast, inget elektroniktjafs. Dagens bussar har egentligen ingen riktig ram utan istället en självbärande kaross där de limmade glasrutorna utgör en del av strukturen. Ta ur rutorna på en modern buss och den viker sig på mitten. Ta alltså inte ur rutorna på en ny buss!
För att göra en lång historia kort, så dyker Ola upp en dag med en Porto Power, ett slags hydrauliskt verktyg för att rikta karosser. Vi kapar ner innertaket med vinkelslip och börjar rikta. Millimeter för millimeter besegrar vi den stora bucklan. Även om aluminiumet är rejält tilltaget får man inte knacka ut det med hammare, för då blir helt enkelt den sidan större. När allt är grovriktat börjar vi spackla med glasfiberspackel. Slipa och spackla. Till slut har vi hittat tillbaka till den ursprungliga formen. Energin och glädjen kommer tillbaka! Nu är det kul igen. Jag bestämmer mig för att sprutlackera taket för att få en riktigt slät och blänkande yta. Efter första sprutet konstaterar jag att jag fuskat med slipningen genom att använda för grovt slippapper. Så det är bara att slipa ner det nylackerade och spackla om och slipa igen, med ett finare slippapper. Lacka om! Resultatet blir över förväntan. Men nu ser ju övriga delen av karossen hemsk ut. Fram med slipmaskinen och slipa ner hela bussen.
Ola, vår kamrat från Uppsala, tyckte att antingen går vi på bussen direkt och fixar taket, annars kan vi gärna skrota den. Eva och jag var helt seriöst inne på det senare alternativet, eftersom allt kändes så trist och hopplöst.
Herr Besserwisser tänker kanske att "men herregud det är ju aluminium, det är väl bara att trycka ut med handen?" Men det kan jag tala om att 1963, när karossen byggdes av Hägglunds uppe i Örnsköldsvik, så snålade man inte med aluminiumet. Det är rejält tilltaget. Samma med ramen, som är byggd av Scania i Södertälje, vi snackar järnvägsräls! Man kan bogsera bussen genom att fästa en tross i den främre kofångaren. Ingen plast, inget elektroniktjafs. Dagens bussar har egentligen ingen riktig ram utan istället en självbärande kaross där de limmade glasrutorna utgör en del av strukturen. Ta ur rutorna på en modern buss och den viker sig på mitten. Ta alltså inte ur rutorna på en ny buss!
För att göra en lång historia kort, så dyker Ola upp en dag med en Porto Power, ett slags hydrauliskt verktyg för att rikta karosser. Vi kapar ner innertaket med vinkelslip och börjar rikta. Millimeter för millimeter besegrar vi den stora bucklan. Även om aluminiumet är rejält tilltaget får man inte knacka ut det med hammare, för då blir helt enkelt den sidan större. När allt är grovriktat börjar vi spackla med glasfiberspackel. Slipa och spackla. Till slut har vi hittat tillbaka till den ursprungliga formen. Energin och glädjen kommer tillbaka! Nu är det kul igen. Jag bestämmer mig för att sprutlackera taket för att få en riktigt slät och blänkande yta. Efter första sprutet konstaterar jag att jag fuskat med slipningen genom att använda för grovt slippapper. Så det är bara att slipa ner det nylackerade och spackla om och slipa igen, med ett finare slippapper. Lacka om! Resultatet blir över förväntan. Men nu ser ju övriga delen av karossen hemsk ut. Fram med slipmaskinen och slipa ner hela bussen.
I en vecka slipade jag från morgon till kväll. Att inte grannarna lynchade mig är fortfarande en gåta. Tänk dig själv en slipmaskin på en stor aluminiumplåt. Whoo... Jag hade mp3-spelaren i öronen och hörselkåpor över. De vita strumporna som jag har på mig är inga vita strumpor, det är min naturliga hudfärg under träskorna. Allt annat är rött. I näsan, i öronen, i håret, ja, i varenda por på kroppen är det rött slipdamm. Efter att jag tvagat mig omsorgsfullt i duschen tre gången var vattnet fortfarande lite rosa på det vita golvet. I samma veva upptäckta jag att under fem lager färg var det jättefina solida aluminiumlister runt hela bussen. Fram med en mjuk 3M-trissa på borrmaskinen och slipa fram dem centimeter för centimeter. Det tog typ tre dagar, men det var det värt. På bilden under är bussen redo för taklackering. Alla Evas veckotidningar gick åt till maskering..
|
Taket klart, resten kvar!
Taket har torkat och är maskerat, nu är allt klart för att lägga den röda lacken. Bara att maskera alla små detaljer, lysen och lister tar en himla tid, och det är ett väldigt pillgöra. Minsta miss i maskeringen skriker högt sedan när allt är lackat och klart.
Av en kompis, Göran i Uppsala, har jag fått nya fräscha kromringar till strålkastarna. Jag har även lyckas komma över originalemblemet för Hägglunds som ska sitta i fronten. (under kylarpåfyllningen mellan "vingarna") Nu ska vi se hur det blev:
Av en kompis, Göran i Uppsala, har jag fått nya fräscha kromringar till strålkastarna. Jag har även lyckas komma över originalemblemet för Hägglunds som ska sitta i fronten. (under kylarpåfyllningen mellan "vingarna") Nu ska vi se hur det blev:
2009 års förbättringar:
Skåda och njut! 1963 klistrades inga plastdekaler på det man hade gjort. Man var stolt över sitt hantverk, och krönte arbetet med en emaljerad skylt på en kromad platta. Bilden gör tyvärr inte emblemet rättvisa, det är ett litet konstverkt! Tack till ULLrick som fixade detta emblem till oss!
Förr så fyllde vi på färskvatten inne i bussen, i tanken som sitter under soffan. Nu har vi monterat ett tanklock på utsidan, så det blir smidigare att fylla på. Du ser röret från tanklocket på den högra bilden, och under isoleringen, av liggunderlag, så finns tanken. Jag passade på att isolera den så att vattnet håller sig kallare under längre tid efter påfyllning.
|
Toaletten från helvetet åker ut!
Denna marintoalett har vi levt med i sex år, men nu är det slut mellan oss. Tanken är god: det du åt igår, ska du pumpa, med det svarta handtaget, ut till avloppstanken. Men hallå, det fungerar inte! Handtaget kärvar, när vi fick tips att smörja pumpstången med silikonspray så blev det liite bättre, men fortfarande en vedervärdig syssla. Du har gjort det du ska, och du pumpar en gång på handtaget och ser skiten försvinna. Sedan när du drar upp handtaget så kommer skiten tillbaka! TITTUT! Pumpa till igen! BORTA! Dra upp handtaget. TITTUT! Så där leker man en lång stund tills sinnet rinner och man pumpar till av bara den. Då uppstår ett klatsch i toaskålen och det stänker upp vatten. Oavsett om man gjort ettan eller tvåan så är det en fruktansvärd upplevelse.
Här sitter nya toan på plats. Egentligen samma toalett, men med en elektrisk motor istället för pumphandtaget "tittut" som det skulle hetat på IKEA. Nu mals skiten ner i molekyler och trycks med ett jäddra schwung ut i tanken, samtidigt som det spolar värsta äventyrsbadet i klosetten. UNDERBART!
Ett litet problem i sammanhanget dock är att 12-volts-motorn, som är av traktorstorlek förbrukar 16 ampére. Det är en hel del... |
...denna antika omformare från Storebro, som ska göra 24 V till 12 V, klarar bara 12 ampére. Så det visade sig att när jag spolade i toan, så slocknade radion och lyset, och gasvarnaren pep. Men när jag släppte spolknappen så gick allt igång igen. Men toan spolade som värsta vattenfallet. Fast det kändes ju trist med radion, lyset och gasvarnarpipet, som är som ett brandvarnarpip som skär genom märg och ben. Inte kul om man smugit upp mitt i natten för att smygpinka och väcker alla inom en radie av 500 meter....Vi behöver alltså en ny omformare! En kraftig rackare!
|
Här ser du den nya omformaren. Hälften så stor men dubbelt så stark. Under en kort stund klarar den till och med 30 Ampére! Skruvar ner den gamla trötta Storebro, och in med den nya. Kopplar och drar kablar. Dags för test: Tänder några lampor och sätter på radion. Med ett belåtet leende tassar jag in på toan och trycker på spolknappen! Det blir tyst och mörkt!! VA ?? Den nya omformaren har slagit av sig! Vad i H-E?? Efter att ha brutit huvudströmmen och satt på den igen så går underverket igång. Testar med bara toan. Det knäpper till i toan sedan slår omformaren av. Kabelfel? Kopplar in den gamla trötta, trycker på spolknappen: FLUUUSCCHHHHH! Inga problem. Gasvarnaren piper till som vanligt, men annars inget konstigt. Plockar ner det nya underverket och lägger tillbaka den i sin kartong. Funderar en stund på att knacka ner den med en hammare i toaletten från helvetet, men då den kostade jättemycket pengar ska jag försöka få pengarna tillbaka. Återigen har min tes besannats att det gjordes banne mig bättre grejjer förr ! ! Kopplar istället toaletten direkt till ett av batterierna. Inte helt ok, men nu ska vi iväg!
|
Under tiden...
Under tiden jag kopplade bort den gamla omformaren, satte in den nya, kopplade bort den, satte dit den gamla, och drog kablar till batteriet har Eva börjat riva ut den gamla köksbänken. Vi pratar fortfarande om bussen ja, för i det riktiga köket är bänkarna borta sedan länge. Vi köpte en ny bänk för en tid sedan, som var tänkt för bussen, det blev bara en liten överrraskning att det var nu den skulle in. Men, vi tar nya tag och sätter igång!
Ett trick som vi lärde oss av Lasse, som hjälper oss med köket (i huset), var att ha silikon i ursågningarna på laminatskivor. Genom att göra på det sättet så "reser" sig inte skivan om det skulle komma in fukt under diskbänk eller spishäll. Alltså så silikonar Eva ursågningarna på nya skivan. Men som du ser så börjar det bli sent. Vi tar nya tag imorgon!
|
Nya köket på plats!
Blänkande svart, och med en liten whiskey upphälld, vars honungsgula färg speglas i dess glatta yta, kan en köksbänk bli snyggare? Nä! Här har vi precis kommit i bås på Ljusdals Camping.