Ända sedan jag hängde runt Esplanaden i Sundsvall på min moppe under 70-talet och såg raggarbilarna åka runt varv efter varv, så har jag drömt om att ha en egen V8. Jag tror det var sommaren 77 jag lärde känna Reidar, som hade en Cheva Impala Cab av 1969 års modell. Blanksvart med vit cabriolet och snyggare än snygg. Han behövde en chaufför och glad som en speleman ställde jag naturligtvis upp. Det var första gången jag körde en automatväxlad bil, så vid något tillfälle vid rätt varvtal åkte vänsterbenet ner för att frikoppla, jag träffade den jättestora bromspedalen vilket resulterade i en tvärnit. Reidar, som var en ganska storväxt man muttrade ogillande när groggen i baksätet skvimpade över.
Jag knycklade ihop vänsterbenet under förarstolen så att det inte skulle upprepas, jag insåg att min karriär som raggare hängde på en väldigt skör tråd. Reidar var heller inte känd som en fridens man med obegränsat tålamod så det gällde att vänsterdojan satt hårdare låst än Clark Olofsson.
Ett speciellt tillfälle som jag kommer ihåg är när vi åkte till Viskans folkets park. Det var en lång raka mot parken där man syntes tydligt av alla som stod på parkeringen. (där alla stod naturligtvis, för där fanns barerna i varje baklucka)
När vi svängde in på grusvägen sade Reidar från baksätet, där han satt mellan två tjejer; - cabba ner Roffe!
Jag tryckte på knappen för den elektriska cabben, och taket började fällas upp för att vikas ner bakom baksätet. Alla, och jag menar ALLA på parkeringen vände sina ansikten mot den svarta Impalan när vi närmade oss.
Så frän har jag väl aldrig känt mig, som då, när jag satt i min slitna jeansväst och rattade denna jättebil. Alla vrålade, skålade och hejade. Inte på mig, men på Reidar, men det var ju jag som körde så jag hälsade också lite avmätt på alla tuffa raggare under vår Eriksgata genom parkeringen. En avmätt hälsning innebar att man höjde sitt pekfinger på den knutna handen som omslöt ratten i position klockan 12.
Efter det så var det en del tuffa raggare som faktiskt hälsade på mig när jag var på stan. Mina töntkompisar, som var lika töntiga som jag, gjorde stora ögon varje gång; -VA? Känner du HONOM?? Jag kunde då rycka på axlarna lite coolt och säga, Ja! Så jag blev lite outlaw bland mina shackspelande vänner.
Men sorry, det var en liten sidoutvikning, men bara för att du ska förstå att V8-mullret hade en betydande roll i den ålder då jag var som mest påverkbar.
Hursomhelst behövde vi nu en andrabil. Vår förra, som vi sålde, hade rullat c:a 200-300 mil per år, och vi behövde en bil med dragkrok på grund av båten som vi plötsligt köpt. Om man behöver en bil som rullar så lite, så spelar bränsleförbrukningen faktiskt ingen roll. Så nu var det dags för den efterlängtade V8:an!
Något som jag kan rekommendera för den som ska köpa bil är ett abonnemang på Carfax. Jag hängde rätt mycket på Blocket den här tiden och OJ vad lurendrejare som finns där. Det är gamla taxibilar med 40 tusen mil på mätaren som plötsligt säljs med 7200 mil, det är översvämningsbilar från New Orleans som blivit skrotade som säljs som fräscha bilar till ett bra pris i Sverige, det är skrotade bilar efter kollisioner från USA och Tyskland som tagit vägen till Lettland och piffats upp och säljs.
Allt detta kan du se via Carfaxrapporten.
Så hittade jag denna Trailblazer SS. Jag hade läst om dessa bilar tidigare, den första SuperSport SUVen. Det var GMs performance division som beslutade sig för att göra den första muskel-suven. Man tog den vanliga Trailblazern, och satte på 20"-hjul, större bromsar, styvare fjädring, luftfjädring bak samt satte in en LS2-motor, vilket innebär en 6 liters V8 på 395 hästar. Exemplaret som jag hittade hade K&N luftfilter (andas lättare) samt Magnaflow 4" avgassystem. Den var dessutom tunad med Superchips och handenheten ingick. Beräknad effekt är 480 hk. Bilen var rostskyddsbehandlad två gånger och dessutom servad enligt bok. Den ägdes av en man i min egen ålder som hade haft den sedan ny, och Carfaxen var ren. Så jag slog till.
Jag gjorde en kort video sommaren 2014 när jag köpt bilen, om du är nyfiken på hur den ser ut:
Jag knycklade ihop vänsterbenet under förarstolen så att det inte skulle upprepas, jag insåg att min karriär som raggare hängde på en väldigt skör tråd. Reidar var heller inte känd som en fridens man med obegränsat tålamod så det gällde att vänsterdojan satt hårdare låst än Clark Olofsson.
Ett speciellt tillfälle som jag kommer ihåg är när vi åkte till Viskans folkets park. Det var en lång raka mot parken där man syntes tydligt av alla som stod på parkeringen. (där alla stod naturligtvis, för där fanns barerna i varje baklucka)
När vi svängde in på grusvägen sade Reidar från baksätet, där han satt mellan två tjejer; - cabba ner Roffe!
Jag tryckte på knappen för den elektriska cabben, och taket började fällas upp för att vikas ner bakom baksätet. Alla, och jag menar ALLA på parkeringen vände sina ansikten mot den svarta Impalan när vi närmade oss.
Så frän har jag väl aldrig känt mig, som då, när jag satt i min slitna jeansväst och rattade denna jättebil. Alla vrålade, skålade och hejade. Inte på mig, men på Reidar, men det var ju jag som körde så jag hälsade också lite avmätt på alla tuffa raggare under vår Eriksgata genom parkeringen. En avmätt hälsning innebar att man höjde sitt pekfinger på den knutna handen som omslöt ratten i position klockan 12.
Efter det så var det en del tuffa raggare som faktiskt hälsade på mig när jag var på stan. Mina töntkompisar, som var lika töntiga som jag, gjorde stora ögon varje gång; -VA? Känner du HONOM?? Jag kunde då rycka på axlarna lite coolt och säga, Ja! Så jag blev lite outlaw bland mina shackspelande vänner.
Men sorry, det var en liten sidoutvikning, men bara för att du ska förstå att V8-mullret hade en betydande roll i den ålder då jag var som mest påverkbar.
Hursomhelst behövde vi nu en andrabil. Vår förra, som vi sålde, hade rullat c:a 200-300 mil per år, och vi behövde en bil med dragkrok på grund av båten som vi plötsligt köpt. Om man behöver en bil som rullar så lite, så spelar bränsleförbrukningen faktiskt ingen roll. Så nu var det dags för den efterlängtade V8:an!
Något som jag kan rekommendera för den som ska köpa bil är ett abonnemang på Carfax. Jag hängde rätt mycket på Blocket den här tiden och OJ vad lurendrejare som finns där. Det är gamla taxibilar med 40 tusen mil på mätaren som plötsligt säljs med 7200 mil, det är översvämningsbilar från New Orleans som blivit skrotade som säljs som fräscha bilar till ett bra pris i Sverige, det är skrotade bilar efter kollisioner från USA och Tyskland som tagit vägen till Lettland och piffats upp och säljs.
Allt detta kan du se via Carfaxrapporten.
Så hittade jag denna Trailblazer SS. Jag hade läst om dessa bilar tidigare, den första SuperSport SUVen. Det var GMs performance division som beslutade sig för att göra den första muskel-suven. Man tog den vanliga Trailblazern, och satte på 20"-hjul, större bromsar, styvare fjädring, luftfjädring bak samt satte in en LS2-motor, vilket innebär en 6 liters V8 på 395 hästar. Exemplaret som jag hittade hade K&N luftfilter (andas lättare) samt Magnaflow 4" avgassystem. Den var dessutom tunad med Superchips och handenheten ingick. Beräknad effekt är 480 hk. Bilen var rostskyddsbehandlad två gånger och dessutom servad enligt bok. Den ägdes av en man i min egen ålder som hade haft den sedan ny, och Carfaxen var ren. Så jag slog till.
Jag gjorde en kort video sommaren 2014 när jag köpt bilen, om du är nyfiken på hur den ser ut:
Tyvärr hade fälgarna en del sprickor i klarlacken. Inte så att man såg det på håll, men om man gick riktigt nära. Nu tycker jag om att gå riktigt nära, och då såg jag dessa sprickor hela tiden, vilket irriterade mig enormt!
Jag beslöt då att rensa fälgarna på klarlack för att istället polera upp aluminiumet direkt. Tveksamt om jag skulle startat detta projekt om jag hade vetat vilket jobb det innebär. Men när jag hade startat med att slipa den första ekern på den första fälgen var det ju kört. Då fanns ingen återvändo. Bara att borra ner skallen och köra på:
Jag beslöt då att rensa fälgarna på klarlack för att istället polera upp aluminiumet direkt. Tveksamt om jag skulle startat detta projekt om jag hade vetat vilket jobb det innebär. Men när jag hade startat med att slipa den första ekern på den första fälgen var det ju kört. Då fanns ingen återvändo. Bara att borra ner skallen och köra på:
Men som du ser blev resultatet helt ok!
Nästa projekt var att rostskydda, samt jag tyckte bromsskivorna såg lite tråkiga ut. Men för att kunna arbeta bekvämt var en annan önskan tvungen att slå in. En egen billyft. För en tid sedan började det dyka upp billyftar som var som pallyftare, det var lyftar som man kan flytta runt i garaget, och de har bara en pelare, vilket verkar helt suveränt. Så i överläggning med familjen var vi överens om att detta är den ultimata födelsedagspresenten till Pappa: (du aktiverar textning genom den lilla vita rutan med två streck i underkant på videon, den som är bredvid "klockan")
Nästa projekt var att rostskydda, samt jag tyckte bromsskivorna såg lite tråkiga ut. Men för att kunna arbeta bekvämt var en annan önskan tvungen att slå in. En egen billyft. För en tid sedan började det dyka upp billyftar som var som pallyftare, det var lyftar som man kan flytta runt i garaget, och de har bara en pelare, vilket verkar helt suveränt. Så i överläggning med familjen var vi överens om att detta är den ultimata födelsedagspresenten till Pappa: (du aktiverar textning genom den lilla vita rutan med två streck i underkant på videon, den som är bredvid "klockan")
Så nu kunde nya slitsade och borrade bromsskivor och keramiska belägg beställas från USA, och här kan du se en liten del av arbetet. Det stora jobbet var att slipa oken och måla dem med broms-oks-färg, som tål lite högre temperaturer.
Eftersom jag nu kunde ha bilen högt uppe i luften var det lätt att rostskydda. Eller lätt och lätt? Om man tycker det är jobbigt att måla ett staket på grund av att det finns så många sidor, så är en bil 100 gånger värre, så mycket skrymslen och vinklar det finns. Men med en pensel och ett oändligt tålamod, lite bra musik och en och annan öl så går det. Passade även på att putsa av bakre ljuddämparen, som blev väldigt fin:
Efter rostskydd och byte av bromsar är det äntligen dags att rulla ut ur garaget: (observera hur snygga balkarna under bilen blev)