Idag har vi spelat in ett kassettband!
Musik har alltid varit en stor del av mitt liv. Här är en bild på min far 20 år innan jag föddes. Han sitter längst ner till vänster, sedan är det hans syster på gitarr, och hans äldre bror på dragspel. Längst upp till vänster är hans äldsta bror på fiol samt hans far på fiol. Saknas gör mellanbrorsan på dragspel, och en annan syster på cittra. Pappa finns med i verket "Svenska dragspelare" från 1946. Där vi kan läsa att "han deltagit i dragspelstävlingar samt utövar främst dansmusik med eget kapell, Bröderna Byström, trakterar även fiol samt framträder som sångare".
Varje familjesammankomst åkte instrumenten fram, och inte bara familjesammankomster, utan när vi hade gäster var det ofta någon som sa "men Holger, kan du inte spela en bit på dragspelet?" och farsan var sällan nödbedd. Han var som ett slags levande Spotify innan Spotify fanns. |
Så, med det sagt, musik har varit viktigt, och varit och är en stor del av mitt liv. Lyftet kom 1970 när jag fick min första stereo-rullbandspelare. Stereo fanns liksom inte då, men det följde med ett band där man kunde höra ett tåg köra genom rummet, en pingismatch samt en orkester som spelade i full stereo. 49 år senare kommer jag ihåg varenda låt som den japanska orkestern spelade in åt Toshiba!
Några år senare gjorde kassettdäcken sitt intåg. Sedan många år hade jag haft en Philips kassettspelare, som jag tyckte hade värdelöst ljud. Men den var portabel och inte beroende av 220 Volt, så den fick duga till grillfester på stranden då det inte fanns något annat alternativ.
Men en revolution var på gång, det kom kassettdäck som skulle kopplas till stereon, och som hade fantastisk kvalité. I kölvattnet kom svindyra kassettband, som gav ljudet rättvisa! Jag inhandlade ett begagnat kassettdäck av halvhyfsad kvalité. Efter ett antal provinspelningar fastnade jag för Maxell, jag ville ha bra ljud!
En pärm införskaffades, och varje band numrerades och låtarna skrevs ner i pärmen, och när bandet var fullt sattes sidan in i en plastficka.
Men en revolution var på gång, det kom kassettdäck som skulle kopplas till stereon, och som hade fantastisk kvalité. I kölvattnet kom svindyra kassettband, som gav ljudet rättvisa! Jag inhandlade ett begagnat kassettdäck av halvhyfsad kvalité. Efter ett antal provinspelningar fastnade jag för Maxell, jag ville ha bra ljud!
En pärm införskaffades, och varje band numrerades och låtarna skrevs ner i pärmen, och när bandet var fullt sattes sidan in i en plastficka.
När antalet band började stiga köpte jag kassettbandshållare i svart plast som kunde skruvas upp på väggen. Det blev ett antal kan jag säga. Någon gång under 80-talet kom ett bättre band, Memorex chrome. De fick en ny färg på numreringen samt en egen färg i pärmen också.
Men där fanns också band jag hade fått, eller köpt i avsaknad av Maxell eller Memorex. eller helt enkelt artisters band istället för skivan. De platsade inte i pärmen, de var "Fulband" även om de kunde innehålla väldigt bra musik. De hörde inte hemma i bandhyllorna som till min frus förtret upptog nästintill en hel vägg i det hon kallade "gästrum" och som som för mig var "musikrum".
Plötsligt uppkom möjligheten att bränna egna cd-skivor. Det känns som att den revolutionen kom över en natt. Brorsan och jag hittade en databutik i Bålsta som sålde 100 skivor för 999:-, vilket vi tyckte var ett fynd. Med jämna mellanrum köpte vi på oss en stapel. Buffertlagret av kassettband fick ett tjockt lager damm över sig. För man behövde ha en buffert! Tänk om SR plötsligt skulle sända ett program man ville spela in, då behövde man en tom Memorexkassett att kasta in i däcket. Nu började vi buffra cd-skivor istället. Så kom Youtube och Spotify, och jag har nog en 60-70 skivor kvar ute i garaget. Minst! Både cd-skivor och kassettband vilar nu tryggt på olika platser i fastigheten...
Plötsligt uppkom möjligheten att bränna egna cd-skivor. Det känns som att den revolutionen kom över en natt. Brorsan och jag hittade en databutik i Bålsta som sålde 100 skivor för 999:-, vilket vi tyckte var ett fynd. Med jämna mellanrum köpte vi på oss en stapel. Buffertlagret av kassettband fick ett tjockt lager damm över sig. För man behövde ha en buffert! Tänk om SR plötsligt skulle sända ett program man ville spela in, då behövde man en tom Memorexkassett att kasta in i däcket. Nu började vi buffra cd-skivor istället. Så kom Youtube och Spotify, och jag har nog en 60-70 skivor kvar ute i garaget. Minst! Både cd-skivor och kassettband vilar nu tryggt på olika platser i fastigheten...
Så köper vi en bil till dottern, och se, där finns en kassettbandspelare!
Här ser jag två möjligheter, dels att mina gamla band kommer till användning, för tvärtemot min frus vilja har jag sparat alla band, men jag ser också en möjlighet att indoktrinera dottern med gammal god musik! Musik som är äkta, som inte innehåller datoriserade justeringar, musik som är framburen av människor som kan sjunga och traktera instrument. Musik som framförs av människor som har en passion, som brinner för att framföra ett budskap, eller helt enkelt rocka röven av dig! |
Mina kassettband har blivit förpassade ut till olika delar av fastigheten, men i garaget har jag ett par kassar med "fulbanden" de som inte är sorterade och numrerade i sina hyllor. Dessa lyssnar jag på ibland när jag meckar, och även om det är 30 år sedan jag hörde dem så vet jag ALLTID vilken låt som kommer sen!
Dottern får nu tillgång till denna skatt. Ta bara bandet från GM: Vagnparksmusik! |
Det håller några månader. Sedan säger hon att "jag har tröttnat på din tråkiga gubbmusik!" Jaha?
- Jag vill spela in min egen musik från mitt Spotify!
- Jag vill spela in min egen musik från mitt Spotify!
Jag plockar fram ett kassettband i obruten förpackning och kopplar däcket till hennes iPhone. Sedan är det bara att spela in.
Hon har till en början lite problem med rec+play samt justeringen av inspelningsvolymen, det bör ju inte gå för långt upp på rött. Men hon fixar det, samtidigt som hon får en liten inblick hur det gick till förr.... |
Nu har hon 90 minuters musik i sin egen smak att spela i sin lilla bil, även om jag tycker att musiken på mina fulband är bättre. Men huvudsaken är att hon är lycklig, det är alltid viktigast! Alltid!