Nya tag med bussen 2013
Under 10 års tid har jag retat mig på de fula, missfärgade takljusen. För fem år sedan så tappade jag dessutom lyktglaset till mittersta lampan, lösningen blev att tejpa upp främre delen av dotterns cykellykta istället för lampglas. Förnedrande, tråkigt och irriterande. Problemet var att jag hittade inga lampor, trots idogt letande. Några tråklampor i svart eller grå plast kändes inte aktuellt. Nej, snygga i krom ska det vara! Det som låg närmast till hands var blinkers till en bubbla, men det kändes ändå inte helt rätt. Man vill ju att det ska kännas rätt. Helt rätt! Eller hur?
År av googlande och kontakter med svenska osympatiska detaljgrossister gav inget napp. Så plötsligt hittade jag ett företag i USA, "Big Rig Chrome Shop", de hade lampor av alla de sorter och kulörer. Efter några timmars dreglande hade jag bestämt mig. De kostade en slant, men att slippa 10 års taklamps-ångest var värt hur mycket som helst. De var snygga med keps (ögonlock) i lite tidstypisk 60-talsvräkig look, men försedda med modern LED-teknik, med 19 LED i varje lampa. Då kom nästa ångest, enda betalningsalternativ var att betala med kort i förskott. Vågar man det? Det är rätt lång väg att åka om man blir lurad, och dessutom är det osäkert om man får ta med sig ett basebollträ på flyget när man ska kräva tillbaka pengarna?
Vilken ångest var starkast? Tak-lamps-ångesten! Fram med kortet, picka i alla uppgifter och tryck på sänd.
Vad jag inte hade fattat var att frakten tillkom. Fram med kortet och välj fraktmetod. Jag tog det billigaste, med båt. Det skulle ta lite längre tid, men jag hade inte bråttom. Jag hade väntat 10 år och kunde gott vänta några veckor till.
Vad jag inte hade fattat var att tullavgift tillkom.
Hela kalaset blev alltså lite dyrare än beräknat, men utbildning kostar, och nu vet jag hur det går till. Så kom då den stora dagen med det stora paketet. Jag blev lite fundersam över varför paketet var så stort, men jag antog att det var mycket bubbelplast för att skydda dyrgriparna. Jag fick en mindre chock när jag öppnade paketet, det var nästan ingen bubbelplast, men desto mera lyktor. De var ENORMA ! Under några svindlande sekunder tänkte jag att de här kan jag inte montera, bussen kommer att tippa framåt. Men som tur är så är ju bussen ganska stor också så när jag provade att lägga upp en lampa så blev lampan mindre.
Här under kan du se den gamla och den nya lampan:
År av googlande och kontakter med svenska osympatiska detaljgrossister gav inget napp. Så plötsligt hittade jag ett företag i USA, "Big Rig Chrome Shop", de hade lampor av alla de sorter och kulörer. Efter några timmars dreglande hade jag bestämt mig. De kostade en slant, men att slippa 10 års taklamps-ångest var värt hur mycket som helst. De var snygga med keps (ögonlock) i lite tidstypisk 60-talsvräkig look, men försedda med modern LED-teknik, med 19 LED i varje lampa. Då kom nästa ångest, enda betalningsalternativ var att betala med kort i förskott. Vågar man det? Det är rätt lång väg att åka om man blir lurad, och dessutom är det osäkert om man får ta med sig ett basebollträ på flyget när man ska kräva tillbaka pengarna?
Vilken ångest var starkast? Tak-lamps-ångesten! Fram med kortet, picka i alla uppgifter och tryck på sänd.
Vad jag inte hade fattat var att frakten tillkom. Fram med kortet och välj fraktmetod. Jag tog det billigaste, med båt. Det skulle ta lite längre tid, men jag hade inte bråttom. Jag hade väntat 10 år och kunde gott vänta några veckor till.
Vad jag inte hade fattat var att tullavgift tillkom.
Hela kalaset blev alltså lite dyrare än beräknat, men utbildning kostar, och nu vet jag hur det går till. Så kom då den stora dagen med det stora paketet. Jag blev lite fundersam över varför paketet var så stort, men jag antog att det var mycket bubbelplast för att skydda dyrgriparna. Jag fick en mindre chock när jag öppnade paketet, det var nästan ingen bubbelplast, men desto mera lyktor. De var ENORMA ! Under några svindlande sekunder tänkte jag att de här kan jag inte montera, bussen kommer att tippa framåt. Men som tur är så är ju bussen ganska stor också så när jag provade att lägga upp en lampa så blev lampan mindre.
Här under kan du se den gamla och den nya lampan:
När jag lade upp lampan på taket fick jag nästa chock. På grund av att traktorn hade stått i garaget över vintern hade bussen fått stå ute. Vintern hade gått hårt åt taket. Kan man verkligen sätta upp nya, fräscha, fräcka amerikanska lampor på ett busstak som ser ut så här?
Som du ser så har färgen släppt i stora sjok, och hela taket ser sjaskigt ut. Lyckligtvis så syns det ju inte så mycket från marken, men blotta vetskapen att man åker runt och ser ut på det här sättet känns inte bra. Men semestern närmar sig med stormsteg, hur ska man hinna göra något åt det?
Det blev en panikbeställning av lack med tillbehör hos www.billackering.eu Så då var det dags igen: Slipa, maska, spackla, grunda, lacka... |
Grabben, som är betydligt längre än sin far hjälpte till att slipa taket. Jag läste någonstans att aluminium bör lackas inom några dagar efter slipning, då den annars hinner börja oxidera. Det kan vara det som hände med gamla lacken kanske?
Det är lite arkeologi att slipa, allteftersom man tar sig igenom de olika lagren så kan man se vilka färger som bussen haft genom tiderna.
Det är lite arkeologi att slipa, allteftersom man tar sig igenom de olika lagren så kan man se vilka färger som bussen haft genom tiderna.
Så började det tidsödande arbetet att maska. Tråkigt men viktigt. En dålig maskning kan förstöra en fin lack tycker jag, när lacken klättrar upp på gummilister, glas och krom. Kort sagt, när lacken är där den inte ska vara! Från lacknissarna beställde jag täckplast, så det som gick snabbast att maska var hela bussen.
Ja, sedan var det bara att sätta igång och spruta! Först den grå grundfärgen, och sedan den gräddgulbeiga lacken.
Längst fram på höger sida uppe på taket fanns en ganska stor buckla, ett par centimeter djup och i storlek som ett riktigt stort grytlock. Den fanns där när vi köpte bussen och jag har i princip aldrig tänkt på den eftersom den inte syns när man står på backen. Jag gissar att det är någon som varit uppe på taket och hoppat eller dansat.
När bussen var färdiglackad och jag skulle montera takljusen kunde jag konstatera att bucklan gjorde det omöjligt. Lampan hängde i luften på mitten.
Efter att ha svurit en stund var det bara att skrida till verket. Jag började med att ta bort en del plåtar i fronten inne i bussen så jag kunde komma åt bucklan underifrån. Därefter började jag att pressa ut den. Efter att ha fått upp bucklan någon centimeter så gick jag upp och tittade, naturligtvis hade färgen spruckit i stora sjok. Nu kunde jag slänga all försiktighet överbord och dunka upp bucklan med hjälp av gummihammare. Det lossnade mer färg samt att det blev slagmärken i aluminiumet.
Längst fram på höger sida uppe på taket fanns en ganska stor buckla, ett par centimeter djup och i storlek som ett riktigt stort grytlock. Den fanns där när vi köpte bussen och jag har i princip aldrig tänkt på den eftersom den inte syns när man står på backen. Jag gissar att det är någon som varit uppe på taket och hoppat eller dansat.
När bussen var färdiglackad och jag skulle montera takljusen kunde jag konstatera att bucklan gjorde det omöjligt. Lampan hängde i luften på mitten.
Efter att ha svurit en stund var det bara att skrida till verket. Jag började med att ta bort en del plåtar i fronten inne i bussen så jag kunde komma åt bucklan underifrån. Därefter började jag att pressa ut den. Efter att ha fått upp bucklan någon centimeter så gick jag upp och tittade, naturligtvis hade färgen spruckit i stora sjok. Nu kunde jag slänga all försiktighet överbord och dunka upp bucklan med hjälp av gummihammare. Det lossnade mer färg samt att det blev slagmärken i aluminiumet.
Till höger kan du se när bucklan är utslagen och spacklad. (låter som en tjej i övre tonåren?)
Lampan ska sitta precis där det är spacklat. Ja, då var det bara att slipa, spackla, slipa, finspackla och finslipa. Sedan lack på det.
Det här var ju ett jobb jag inte hade räknat med, och en dag extra gick åt, men det blev bra, jag hade tur, för färgen räckte precis, eller rättare sagt; den räckte precis inte ! Den räckte, men jag hade gärna sprutat lite tjockare lager.
Så kom då äntligen ögonblicket då jag fick skruva upp lamporna och provtända:
Lampan ska sitta precis där det är spacklat. Ja, då var det bara att slipa, spackla, slipa, finspackla och finslipa. Sedan lack på det.
Det här var ju ett jobb jag inte hade räknat med, och en dag extra gick åt, men det blev bra, jag hade tur, för färgen räckte precis, eller rättare sagt; den räckte precis inte ! Den räckte, men jag hade gärna sprutat lite tjockare lager.
Så kom då äntligen ögonblicket då jag fick skruva upp lamporna och provtända:
Nu var det snart klart för avfärd. Som vanligt skulle jag byta motorolja, samt i år också byta i bakaxel och växellåda. Innan oljebytet hade sonen och jag en brottningsmatch i sovrummet som slutade med brutna revben på vänster sida för min del. Jag glömmer ständigt att han är huvudet längre och väger lika mycket som jag nu, men här blev jag smärtsamt påmind om att han växt en del både i bredd och längd under sina 16 år. Jäkla unge!
Nåväl, svårt plågad av värk, och med möjlighet att endast ligga på min högra sida, fick sonen, med mina framstönade instruktioner byta oljan i motorn, växellådan och bakaxeln. Det gick bra.
Nåväl, svårt plågad av värk, och med möjlighet att endast ligga på min högra sida, fick sonen, med mina framstönade instruktioner byta oljan i motorn, växellådan och bakaxeln. Det gick bra.
Förändringar på insidan 2013
När vi köpte bussen, och under några år framåt, så låg vi hela familjen längst bak. När man bäddar ner så blir den sängen i princip 2,5 meter bred, så det är gott om plats. Men alltefter åren har gått har det blivit mindre populärt att ligga mellan föräldrarna. Så i år gjorde vi ett eget litet krypin till Alice, som fungerar som en soffa på dagen, men en avskild säng på natten:
Vi beslöt oss också för att skippa soffan längst bak i år, och istället göra två långbäddar. Förr var soffan en populär plats för barnens kompisar och alla möjliga ungar på campingen, där de spelade spel, såg på filmer eller bara pysslade, men det har ebbat ut. Dessutom slipper vi böket med att bädda upp och bädda ner.
Så kom vi då äntligen iväg på semester. Trots de brutna revbenen en av de bästa semestrarna med bussen. Kanonväder varje dag. Vi började i Degersand på Åland som vanligt, och träffade de gamla vanliga kompisarna och några nya. Sedan var tanken att utforska Värmland, men eftersom mamma var jättedålig bestämde vi oss att hålla oss nära, i Mälardalen. Bussen gick fantastiskt bra hela semestern, för tio år sedan luffade vi i princip kring 70-strecket, nu kör vi snart mätaren ut! Vi helrenoverade dieselpumpen för några år sedan, och den börjar väl bli inkörd nu kantänkas. Som du ser i filmen härunder så går den gamla Scanian så stadigt så att man styr med ett finger utan problem. Jag skulle vilja se hur mycket dynamisk styrning som är kvar i Volvolastbilarna i Van Dammes stunt, år 2064, då de är lika gamla som Scanian är idag!
Så var semestern slut och det var dags för besiktning. Inga problem, den gick igenom utan anmärkningar, men jag fick ett påpekande att den var ganska oljig under motorn. Så det får bli en uppgift under vintern att snoka reda på var oljan kommer ifrån.
Då traktorn nu är borta så är garaget ledigt, och med hjälp av pallbockar och domkrafter svävar nu bussen i varm och skön vinterdvala.
Då traktorn nu är borta så är garaget ledigt, och med hjälp av pallbockar och domkrafter svävar nu bussen i varm och skön vinterdvala.
När bussen nu stod på pallbockar tänkte jag passa på att kika lite under. Borsta bort lite lera, gammalt smörjfett och lite rost. Jag började bakifrån och borstade med stålborste. I balken strax bakom bakaxeln hittade jag ett rosthål. På exakt samma ställe på andra sidan fanns också ett likadant hål.
Fram med plattjärn och svetsen, och en stund senare var hålen historia!
Fram med plattjärn och svetsen, och en stund senare var hålen historia!
I övrigt verkar skicket vara helt ok. Rosten som finns är bara ytrost, men det ser ju lite trist ut. Nu har jag bara inspekterat från rumpan fram till bakaxeln, så vi håller en tumme för att det inte blir obehagliga överraskningar längre fram.
Det är ett helsike att stålborsta, man ligger ju på rygg och gör det, så var hamnar smutsen? Just det! Dessutom finns det ju mängder med skrymslen att försöka komma åt.
Så här såg det ut när jag började:
Det är ett helsike att stålborsta, man ligger ju på rygg och gör det, så var hamnar smutsen? Just det! Dessutom finns det ju mängder med skrymslen att försöka komma åt.
Så här såg det ut när jag började:
Efter lite borstande, skrapande och målande så ser det trevligare ut. Det är mycket kvar, och målet är att rostskydda det mesta som jag kommer åt. Här kan du se det lilla som blev gjort under helgen:
Efter att ha stålborstat bakaxeln under några timmar blev det dags att måla även den: